⏱️ Minst 3-5 timmar

Är du som vi – med mobiler, datorer och sparade recept som aldrig riktigt blir lagade?

Det här är motsatsen. En ragú vi återkommer till om och om igen. Den blir alltid lika mustig, lika djup – och vi får ofta höra: “Det här är den godaste ragún jag ätit.” Och ja, det är nästan komiskt att jag (Helena) är vegetarian och ändå lagar den utan att kunna smaka av. Receptet är helt enkelt vattentätt!

Receptet kommer från fantastiska Isabella Morrone – som många känner igen från Kockarnas kamp och Elitstyrkans hemligheter VIP 2025. Idag driver hon La Civetta på Folkungagatan i Stockholm (där de bland annat använder vår extra vergine olivolja och vårt kaffe Gioia).

Och en sak först: vi säger ragú. Inte bolognese. Ragú är friare, mer generös – och handlar om respekt för råvaran.

• 500 g grovmalen svensk färs (helst nöt, fläsk och kalv – eller bra nöt/blandfärs).
• 500 g pasta
• 3x400g burkar hela tomater (Solania San Marzano eller Itigo finkrossade 1,5l stor flaska)
• 1 stjälk blekselleri
• 1 gul lök
• 1 msk tomatpuré Itigo EKO
• Ca 7 lagerblad
• 1–2 dl rödvin
• Olivolja (bra kvalitet!)

1. Hacka morot, selleri och lök fint.
2. Fräs mjukt i olivolja på låg värme – utan att det tar färg.
3. Stek färsen separat tills den får ordentlig yta, nästan lite knaprig.
4. Blanda ner i grytan, höj värmen och tillsätt rödvin och tomatpuré. Låt koka in helt.
5. Tillsätt tomater och lagerblad. Sänk värmen och låt det småbubbla länge. Rör om då och då. Långsamt. Tålmodigt.
6. Låt puttra 3-5 timmar.
7. Smaka av med nymald svartpeppar och salt när den är klar. Inget annat.

Använd bra durumvetepasta
Bäst: pappardelle eller rigatoni av märkena Corsa eller Girolomoni.

Koka i rikligt saltat vatten (ordentligt!).
Ta upp pastan 2–3 minuter innan den är klar och låt den gå färdigt i såsen.

Spara lite pastavatten.
Vänd runt pastan med ragún, lite olivolja, ca 100 g smör och en skvätt pastavatten. Rör tills allt emulgerar och blir krämigt.

Avsluta med riktig Parmigiano Reggiano. Smaka av. Servera.

Det här är en sådan rätt man äter långsamt.
Ett glas rött. Ett stort fat pasta mitt på bordet.
Och den där känslan av att det här blev riktigt, riktigt bra.

Prova. Du kommer förstå varför vi gör den om och om igen.